En i samlingen - Niklas A-Ford Hot Rod

Jag träffade Niklas Hallström för första gången på en bilutställning i Finland för ett antal år sedan. Med sig hade han sin makalöst fina -64 Impala. En lowrider som han under fem år byggde om till en vinnarbil. Bilen samlade pokaler både i Sverige och i Finland och figurerade flitigt i ett antal tv-program. 
Att Niklas är en hängiven Lowrider-profil förstod jag snabbt efter att ha umgåtts med honom den där helgen i Finland, och att det var samma Niklas som ringde mig i våras och ville ställa ut en A-Fords hot rod var ganska överraskande.

- Suget efter en hot rod har växt sig allt större med åren och nu har jag köpt en ganska rå A-Ford, berättade Niklas i telefonen vilket väckte mitt intresse då jag visste vilken nivå hans tidigare byggen haft.

Ett mejl senare var en plats bokad för hans hot rod på vår utställning och det var där en del utav er fick se den ”live” för första gången. 

Det skulle dröja ytterligare ett halvår innan vi träffade Niklas igen och den här gången skulle det vara hemma hos honom i Norrtälje. Eller rättare sagt i hans garage en bit därifrån.

Vi svänger av stora vägen och kommer efter en stunds färdande längs en smal grusväg fram till ett rött garage med två portar. Det ser välvårdat ut och på väggarna hänger skyltar med budskapen ”hot rod shop” och ”Nicksgarage”. Slangvindan som sitter på väggen är en five-spoke fälg och en bit bort ser vi en utegrill byggd av en gammal engelsk bil… En miljö som kan göra vem som helst nyfiken.

Niklas som är en utav de lugnaste människor jag stött på har ingen brådska att öppna garageportarna utan visar mig noggrant alla finesser på utegrillen han en gång byggt av delar från en engelsk bil. Efter det börjar vi sakta gå mot garaget och Niklas berättar för första gången att han har ytterligare några bilar i garaget. 

Den 70 meter långa promenaden från utegrillen till målet känns helt plötsligt oändlig. 

Väl framme när dörren öppnas glömmer jag för ett ögonblick mitt huvudärende med besöket. Att fotografera hans -31 A-Ford kupa… I garaget står nämligen en -59 Corvette cab och en -57 Bel Air, bägge i ett stuk som får mig att tappa hakan.

Närmast under en bil-lyft står -57:an, en 2d HT i ett fantastiskt skick och med en underbar patina.

- Jag köpte bilen på Pomona Swapmeet i Los Angeles 2013, säljaren hade tagit dit bilen från Arizona. Den har bara en tidigare ägare och rullat strax under 15 000 mil. Allt är renoverat undertill och den patinerade lacken är resterna av originallacken, inget fusk! Några roliga detaljer som monterades när bilen var ny av dealern Trabu of Tucson Motor sales är fenderskirts, continental kit och dubbla antenner, berättar en nöjd Niklas. 

När jag lyfter blicken lite till ser jag rodden, men bakom den står Corvetten och lockar på uppmärksamhet. 

- Den importerade jag från Los Angeles 2011 efter ett tips från min kompis Rene. Det var av en änka (hon hade även en -64 Corvette Stingray) som aldrig gillat familjens bil som sålde den och det blev affär direkt, säger han och fortsätter: -Maken hade dock gjort det besvärligt att få ut bilen ur garaget då han låtit spika igen garageportarna och parkerat en 60-tals VW splittbuss utan luft i däcken framför porten, säger Niklas och skrattar.  

Även -59 Corvetten har ett charmigt stuk med den slitna lacken och med American racing- fälgar skodda med Firestones Wide oval-däck.

Vid det här laget börjar jag förstå att Niklas är en kille som verkligen inte är enkelspårig i sin hobby utan låter sig roas av det mesta på fyra hjul. I garaget har det nämligen passerat en hel del fräna muskel och glidar bilar med åren. Bland annat 1968-69 Chargers, 1967-69 Camaros, Classic chevys från 1955-57 och några 60-tals Impalas där nästan uteslutande alla har importerats av Niklas själv.

Men så var de det här med rodden…

Efter att mer och mer börjat ”hängt med” Janne Bodin (hot rod och customgurun som har haft en hel del av sina bilar publicerade i Gasoline) var det ett faktum att alla måste ha minst en rod!

- Jag letade lite sporadiskt på Craigslist när vi var i USA i oktober 2014, och när denna A-fords kupa dök upp ringde jag direkt på annonsen och stämde träff med en farbror som hette Curt, berättar Niklas.

När Niklas för första gången fick se rodden stod den i ett mörkt garage och den enda ljuskällan som riktades mot bilen kom från en smal springa där ljuset sporadiskt sipprade fram. Men att den var brutal, det såg Niklas direkt och att det blev affär det kan ni nog räkna ut vid det här laget.

Bilen som numera lämnat soliga Kalifornien är en 1931 Henry Ford originalkaross som är taksänkt fem tum och vilar på en Deuce Factory 1932 ram med ramkryss, A-fords framvagnsbalk och med kortad bakram. Motorn är en Corvette 327cui med Weiand 144 kompressor krönta med dubbla Weberförgasare.

- Curt berättade att han byggde en 331 Hemi motor som stod klar i hans garage i flera år i väntan på att rätt kaross skulle dyka upp så han kunde påbörja rodd-bygget. Åren gick och Curt sålde slutligen motorn efter mycket tjat. En vecka senare sprang han på rätt kaross, så rodden fick den här Corvette 327 motorn från 1964 istället som han hade ståendes, så kan det gå, säger Niklas. 

Fortsätter vi bakåt transporteras kraften vi en aluminiumkardan för att slutligen hamna vid en 9 tums axel upphängd i stegar och coilovers. Framtill hittar vi en droppad I-beam axel samt delade och hålborrade wishbones. Rodden rullar på en uppsättning AR magnesiumfälgar från 60-talet, spindelmonterade fram vilket resulterar ingen frambroms.

- Det fungerar att bara åka med bakbroms om man planerar sin körning, dock är det hårdbromsat utan bromsservo, säger Niklas.

Inredningen är ganska spartansk vill vi påstå, men de råa Bomberseat-stolarna har i alla fall klätts med dynor i skinn för att göra resorna något bekvämare, och för att sitta kvar i stolarna hittar vi säkerhetsbälten från US Military. Instrumentbrädan är från -32 och har försetts med nytillverkade MOON-mätare. 

Ram och chassiedetaljer är pulverlackade i svart respektive grått och karossen är slipad plåtren som fått ett lager klarlack. Belysningsarrangemanget fram är klassiska Guide-lampor och bak hittar vi de unika SLO-lyktorna som var ett option på det sena 20 tidiga 30-talet.

Förutom MOON-mätarna hittar vi ytterligare komponenter från samma tillverkare när vi synar detaljerna kring motorn. Ventilkåporna, transkåpan, bränslefilter, en tank framför kylaren samt den wiredrivna varvräknaren. Bensintanken är också en MOON-produkt som kapats ner för att passa i svärmorsluckan.

Niklas berättar vidare att planerna först var att montera sido- och bakrutor, men för en mer ”hardcore” cruisingstil ville han kunna sticka ut armen genom sidobakrutan, så rutor bortprioriterades. Framruta finns och är fortfarande öppningsbar. Givetvis togs pergamoiden i taket bort så man fick en stor ”sollucka”.

Sedan rodden ”kom hem” har han bara behövt förfina och åtgärda en del småsaker då stuket redan är precis som han vill ha det. Något han gjort är i alla fall att låtit tillverka ett par dörrsidor.

- Jag tillverkade dem i plåt som jag slipade i etapper och därefter lackerade jag mattsvarta kaxiga ”dekaler” som gav en 3d effekt, berättar Niklas avslutningsvis.

När vi lämnar Roslagen den här soliga höstdagen var det med många intryck i bagaget. Fler än jag kunde anat då besöket resulterade i så mycket mer än planerat. Glömde jag berätta att det även finns en -70 Cuda cab i samlingarna. Läge för återbesök med andra ord.