15-årspresenten i fädrens spår

Jespers bruna Nova -66 är inte bara en rar kärra, utan faktiskt hans första bil. En bil som han fick i mopedåldern och som med åren har lärt honom skruva och köra.

Jesper Jungats pappa Tomas är en känd profil inom hobbyn. Att äpplet inte skulle falla särskilt långt från päronträdet när det kom till sonen var tydligt redan i unga år. Första moppen fick Jeppe på 14-årsdagen och efter det har hans plats i garaget varit säkrad. Så när Jesper fyllde 15 fick han en bil av pappa. Visserligen ett gammalt utbrunnet vrak, men inte vilket vrak som helst. Det var en Nova -66. En bil som många skulle ge ett par fingrar eller tår för att få äga.

– Pappa hade köpt bilen, sen stod den stilla i två år. Men när han tänkte sälja den så skulle han få så lite för den, så jag fick den istället. Då var den pippigul. Så det var en rullande kaross och ett flyttlass med delar.
 

På den tiden låg visserligen inte en brunnen Nova högst upp på önskelistan för Jesper som fortfarande skruvade på moppar, men när han fyllde 17 fick Jesper ett sommarjobb och pengarna gick till att köpa en tvåbultad small block motor. Ett år senare, på 18-årsdagen hade Jesper samlat på sig tillräckligt med delar för att faktiskt kunna sätta ihop bilen. Under det följande året körde Jeppe runt hemma i Eskilstuna med en grymt sänkt VW bubbla -65 medan kvällarna spenderades i garaget för att panikmeka ihop Novan. 

Nu var utgångspunkten visserligen inte så illa som det låter. En original-Nova -66 är inte direkt känd för att vara någon stabil kärra, men denna hade redan fixats på den fronten, innan den brunnit. Novan hade redan kuggstångsstyrning, krängningshämmare, Koni coil over-dämpare och spindlar från en -68 Camaro Z28 med skivor och fyrkolvsok fram.

Bakaxeln är en Chrysler 8 ¾ tum, sänkta bladfjädrar och inflyttade ramben samt breddade hjulhus.

– Den är riktigt stadig genom böjarna. Rena rama gokarten, säger Jesper.

Motorn som Jesper hade jobbat ihop två somrar tidigare hade han köpt av en garagekompis. En 350 med portade originaltoppar och dubbelports 750-förgasare. Växellådan är en 350-automatlåda med 4:58 i utväxling.

– Den varvar rätt friskt och låter en del, menar Jesper som visserligen inte har särskilt mycket ljuddämpande material i bilen, utan mest bara mattor, stolar, baksäte av okänt ursprung och inre dörrsidor av aluminium.

Första sommaren rullade Chevan varje dag. Efter jobbet som bilrekondare satt sig Jesper i bilen och körde in på småtimmarna. Då visade det sig även att Novan hade rullat i Eskilstuna långt tidigare under annan ägo. Fast då med en SB 383 eller 400 under huven och med manuell låda.

Följande vinter blev det till att lyfta ur motorn. Den i USA nyrenoverade motorn verkade inte var riktigt frisk.

– Ja, motorn var visserligen nyrenoverad, men ventilerna var feljusterade, så det hade blivit ventilsallad. När jag ändå höll på så byttes alla lager och packningar. Det kostar ändå så lite att göra det när man ändå håller på, säger Jesper.

Istället köpte Jesper nu ett par Dart-toppar och efter det har motorn funkat oklanderligt. Men även om bilen i sig är uppskattad av streetracers, så har Jeppe aldrig suktat efter att vara snabbast.

– Jag har testat på gata, men numera är ju ändå många av de bilar som rullar på gata mycket snabbare än de som rullar på strippen, så då är det inte lönt att ge sig in i den svängen, menar Jesper.

Även om Novan är den första bilen i hans liv och trots historien bakom den så finns det en sak som skulle få honom att, idag, tio år efter att han fått Novan, byta eller sälja den. –– Om han skulle hitta en Cheva -55 i bra skick så hade han inte tvekat en sekund. 

- Jag antar att jag går i farsans fotspår där. Han har ju haft ett par stycken, säger Jesper med ett brett leende.