Förädlad, förändrad, förevigad

Kevans custom är redan en ikon 
Av Hollywood Hank 2015

Custombilar är inte ett nytt begrepp, inte heller är det speciellt unikt att choppa en Mercury. Att bygga något behagligt vackert men ändå att med stil och finess sticka ut i mängden är dock betydligt svårare och absolut inte något alla klarar av.

  Kevan Sledge har använt sin 1940 Mercury som ett rullande projekt i över 12 år, och nu är bilen enligt honom själv nästan klar. Det är en otroligt genomarbetad custombil byggd i den traditionella stil man storögt kunde ha sett på utställningar och gator i södra Kalifornien i början av 50-talet. Bilen är efter alla dessa år och justeringar nu ansedd av många som en av de absolut snyggaste custombyggda -40 Mercurys, någonsin. 

   För drygt 10 år sedan bodde både jag och Kevan i södra Kalifornien. Han i Riverside, jag själv 45 minuter bort i Orange. Varje månad var det en stor rock’n’roll fest i just Riverside och Kevan höll uppskattat nog alltid med både för och efterfest. Det var en samlingspunkt för bland annat Shifters-medlemmarna där Kevan alltid varit en av de mest kreativa medlemmarna. Festerna i kåken, men framförallt i hans garage är något jag aldrig glömmer. Miljön var kantad av Kevans bilar och projekt, som till exempel hans choppade -60 Oldsmobile han då rasslade runt med, hans nu rätt legendariska T hot, och ej att förglömma den -32 roadster han byggde med en trimmad Caddymotor. Mitt bland alla bilar och delar var det alltså fest och hand i hand med den en ständig diskussion om hur man skulle eller inte skulle bygga om bilar, samt såklart allt annat mellan himmel och jord. Vid den här tidpunkten var oftast just -40 Mercuryn centralt parkerad i garaget. Åsikter om hur bygget skulle utvecklas diskuterades ivrigt. Mercuryn var redan choppad och rullade runt utan huv och sidorutor. Den var sidensvart syndig och så elakt rätt redan då. Faktum är att jag plåtade den innan en efterfest på Riversides äldsta kyrkogård av någon bortglömd anledning och vi publicerade även en artikel om Mercuryn i Gasoline redan 2006. Såhär i efterhand tycker Kevan att den versionen var alldeles för låg baktill och inte exakt vad han diggar i dagens läge nu när han blivit en mycket insiktsfull expert på customs byggda i tidigt 50-talsstuk. Men det var redan då en helt okej custom som dock skulle komma att förädlas rejält genom åren som följde. 

  Nu drygt 10 år senare har den genomgått en underbar skönhetsbehandling och vunnit otaliga priser och medverkat i en rad publikationer. Efter att varit svart masserade Kevan tillsammans med Rob Radcliffe från King Kustoms bilen för att få den klar till 2009 års Sacramento Autorama och dess ”Mercury Gathering”-utställning han blev inbjuden till. Det handlade bland annat om att molda in skärmarna i karossen, samt lyfta upp framrutan för att på så vis bli av med det irriterande höga plåtområdet ovanför vindrutan. Det område man på svenska kan kalla för bilens panna. Baklysena rensade man bort och de fick nu ta plats i stötfångarhornen som i sin tur är placerade på en bakre stötfångare från en -46 Ford. Efter de små men ack så viktiga förändringarna, men ännu utan de smäckra sidorutorna och de matchande rutramarna lackade man Mercuryn i en sidenmatt grön kulör och så presenterades den. 

   Såhär kom bilen att rulla runt i några år medan Kevan under tiden åkte flitigt med Mercuryn. Han besökte såväl Viva Las Vegas-träffen som Hot Rod Reunion i Bakersfield.  Mercuryn i sin sidenmatta gröna skepnad var en version många kanske kunde tro var den slutgiltiga, men Kevan hade andra planer. 

  Några år efter träffen i Sacramento kom saker att ändras rejält för Kevan. Han kände att han fått nog av södra Kalifornien och flyttade hela bohaget upp till norra Kalifornien, mer bestämt till Grass Valley strax utanför Auburn. En tripp på ungefär 9 timmar rakt upp i landet. Snart hade han mer eller mindre ofrivilligt på grund av ett växande intresse och bra rykte startat sin egen firma, Sledge Customs. Det dröjde inte länge förrän telefonen upphetsat ringde och Kevan blev snabbt kontaktad av flera kunder som ville att han skulle bygga om deras bilar efter att beundrat Kevans custom med den vackra taksänkningen och underbara linjespelet under flera år. Efterfrågan bestämde utan tvivel Kevans öde och knuffade honom bryskt framåt i livet på ett behagligt vis. 

   När jag besökte Kevan i hans nya verkstad, efter att även jag flyttat norröver ungefär samtidigt stod det fem stycken choppade Mercurys sida vid sida. En väldigt surrealistisk men underbar syn. Svårt att greppa, svårt att glömma, lätt att älska.  Nu spreds ryktet fort över hela världen om vad som skedde i Kevans verkstad.

   Det blev full fart framåt för Kevan i hans nya omgivning och med den nystartade firman. Han choppade dessa Mercurys som aldrig förr och några skeppades iväg över atlanten hela vägen till Skandinavien som säkert en del känner till vid det här laget. Han blev något av en frekvent anlitad expert på just dessa karosser. Hans egen Mercury fick således parkeras tills vidare då kundjobben tog upp all tid. 

  Men så, runt 2013 började han återigen engagera sig i ytterligare en förädling av det redan snygga bygget. Målet var nu West Coast Kustoms träff i Santa Maria, maj 2014 där också den förfinade Mercuryn enligt planen presenterades och på en gång vann pris. Nu var det optimal finish rakt igenom som gällde med både lack, krom och inredning samt fingertoppskänsla på samtliga detaljer. Ett redan snyggt bygge fick nu en ännu vackrare kostym och från och med nu handlade det om bal på slottet istället för hångel i busken.

   Nu ska vi stanna upp ett tag här och liksom pusta ut lite för att reda ut varför Kevan egentligen byggde en custom. För precis som han själv säger:

–Det har ju alltid handlat om hot rods ända sedan vi startade Shifters runt 1992. Men nån gång på sent 80-tal fick jag se Stardust Mercuryn som D Agostino byggt och då började jag på allvar få upp intresset även för custombilar. Jag kollade såklart på även Matranga kupan och nu började choppade 40-tals kupor kännas väldigt intressant. 1940 Mercurys tyckte jag var de ballaste att bygga på och 1992 köpte jag faktiskt ett -40 projekt. Jag hade inte tid att bygga en custom då, eftersom jag hade fullt upp med alla hot rods, så Mercuryn sålde jag till klubbpolaren Vic Jimenez som faktiskt har kvar den än idag, berättar han.

   Men drygt 10 år senare köpte han alltså bilen vi ser på bilderna av Rudy Rodriguez och nu fanns det både tid, intresse och kunskap för att kunna bygga bilen till exakt det utförande han ville ha den. Till en början kördes den runt med i originalutförande tills tiden var mogen för att börja bygga om den. Den råa och något brutala stil som han med resten av medlemmarna i Shifters gjort sig kända för polerades nu nämnvärt och han tog steget från att vara en hobbykille till att verkligen bygga om bilar på heltid, faktum att han ibland tituleras som mästaren av Mercury customs. Kevan har nog de senaste åren taksänkt fler 1939-40 Mercurys än de flesta bilbyggare gör under sin livstid. 

   Vad är det som gör att just hans customs nuförtiden diggas så skarpt. Taksänkta Mercurys har som vi redan nämnt alltid figurerat. Om vi kollar på profilen så har Kevans Mercury många likheter med till exempel Matranga kupen, då båda bilarna har avlägsnat b stolpen. Men Kevans Mercury har lite lägre och elakare profil på taket, samt att han arbetat en hel del med området runt bakrutan och c stolparna. Han formade om plåten för att på så sätt få ett lite längre tak och mer flyt i linjerna. Det låter som ett jättelätt ingrepp, men med tanke på att de här karosserna masserats och byggts om i över 60 år och det mesta egentligen redan gjorts är det såklart väldigt svårt att göra några synbara snygga förbättringar. 

   Det var Kevan och klubbkompisen Vic som taksänkte bilen från början, men med tiden insåg de att det var tvunget att göras en del ändringar för att det skulle se riktigt bra ut, som att göra öppningen till framrutan större till exempel. 

   Jag och Kevan hade sedan vi flyttat norr snackat i över ett år om att jag skulle plåta den senaste versionen av hans Mercury, men våra scheman verkade aldrig stämma överens och skämtade lite om att vi kanske skulle boka en plåtning när det regnade för att slutligen kunna få till nått. Dagarna innan jul ringde Kevan upp och föreslog en plåtning redan dagen efter. Det hade utlovats blå himmel och sol förklarade han. Sagt och gjort, vi träffades upp utanför Sonoma dagen efter och det spöregnade. Vad vi skämtat om ett år tidigare blev nu verklighet. I sex graders värme, blåst och regn plåtade jag till slut Kevans snygga bygge igen och nu kändes det som om cirkeln på ett sätt var sluten.  Mercuryn är en fenomenal custom, och vädret spelar mindre roll. Vi ser fram emot flera planerade besök hos Sledge Customs, för bilarna som rullar ut ur hans verkstad är verkligen något utöver det vanliga.

Custombilar är inte ett nytt begrepp, inte heller är det speciellt unikt att choppa en Mercury. Att bygga något behagligt vackert men ändå att med stil och finess sticka ut i mängden är dock betydligt svårare och absolut inte något alla klarar av.

  Kevan Sledge har använt sin 1940 Mercury som ett rullande projekt i över 12 år, och nu är bilen enligt honom själv nästan klar. Det är en otroligt genomarbetad custombil byggd i den traditionella stil man storögt kunde ha sett på utställningar och gator i södra Kalifornien i början av 50-talet. Bilen är efter alla dessa år och justeringar nu ansedd av många som en av de absolut snyggaste custombyggda -40 Mercurys, någonsin. 

   För drygt 10 år sedan bodde både jag och Kevan i södra Kalifornien. Han i Riverside, jag själv 45 minuter bort i Orange. Varje månad var det en stor rock’n’roll fest i just Riverside och Kevan höll uppskattat nog alltid med både för och efterfest. Det var en samlingspunkt för bland annat Shifters-medlemmarna där Kevan alltid varit en av de mest kreativa medlemmarna. Festerna i kåken, men framförallt i hans garage är något jag aldrig glömmer. Miljön var kantad av Kevans bilar och projekt, som till exempel hans choppade -60 Oldsmobile han då rasslade runt med, hans nu rätt legendariska T hot, och ej att förglömma den -32 roadster han byggde med en trimmad Caddymotor. Mitt bland alla bilar och delar var det alltså fest och hand i hand med den en ständig diskussion om hur man skulle eller inte skulle bygga om bilar, samt såklart allt annat mellan himmel och jord. Vid den här tidpunkten var oftast just -40 Mercuryn centralt parkerad i garaget. Åsikter om hur bygget skulle utvecklas diskuterades ivrigt. Mercuryn var redan choppad och rullade runt utan huv och sidorutor. Den var sidensvart syndig och så elakt rätt redan då. Faktum är att jag plåtade den innan en efterfest på Riversides äldsta kyrkogård av någon bortglömd anledning och vi publicerade även en artikel om Mercuryn i Gasoline redan 2006. Såhär i efterhand tycker Kevan att den versionen var alldeles för låg baktill och inte exakt vad han diggar i dagens läge nu när han blivit en mycket insiktsfull expert på customs byggda i tidigt 50-talsstuk. Men det var redan då en helt okej custom som dock skulle komma att förädlas rejält genom åren som följde. 

  Nu drygt 10 år senare har den genomgått en underbar skönhetsbehandling och vunnit otaliga priser och medverkat i en rad publikationer. Efter att varit svart masserade Kevan tillsammans med Rob Radcliffe från King Kustoms bilen för att få den klar till 2009 års Sacramento Autorama och dess ”Mercury Gathering”-utställning han blev inbjuden till. Det handlade bland annat om att molda in skärmarna i karossen, samt lyfta upp framrutan för att på så vis bli av med det irriterande höga plåtområdet ovanför vindrutan. Det område man på svenska kan kalla för bilens panna. Baklysena rensade man bort och de fick nu ta plats i stötfångarhornen som i sin tur är placerade på en bakre stötfångare från en -46 Ford. Efter de små men ack så viktiga förändringarna, men ännu utan de smäckra sidorutorna och de matchande rutramarna lackade man Mercuryn i en sidenmatt grön kulör och så presenterades den. 

   Såhär kom bilen att rulla runt i några år medan Kevan under tiden åkte flitigt med Mercuryn. Han besökte såväl Viva Las Vegas-träffen som Hot Rod Reunion i Bakersfield.  Mercuryn i sin sidenmatta gröna skepnad var en version många kanske kunde tro var den slutgiltiga, men Kevan hade andra planer. 

  Några år efter träffen i Sacramento kom saker att ändras rejält för Kevan. Han kände att han fått nog av södra Kalifornien och flyttade hela bohaget upp till norra Kalifornien, mer bestämt till Grass Valley strax utanför Auburn. En tripp på ungefär 9 timmar rakt upp i landet. Snart hade han mer eller mindre ofrivilligt på grund av ett växande intresse och bra rykte startat sin egen firma, Sledge Customs. Det dröjde inte länge förrän telefonen upphetsat ringde och Kevan blev snabbt kontaktad av flera kunder som ville att han skulle bygga om deras bilar efter att beundrat Kevans custom med den vackra taksänkningen och underbara linjespelet under flera år. Efterfrågan bestämde utan tvivel Kevans öde och knuffade honom bryskt framåt i livet på ett behagligt vis. 

   När jag besökte Kevan i hans nya verkstad, efter att även jag flyttat norröver ungefär samtidigt stod det fem stycken choppade Mercurys sida vid sida. En väldigt surrealistisk men underbar syn. Svårt att greppa, svårt att glömma, lätt att älska.  Nu spreds ryktet fort över hela världen om vad som skedde i Kevans verkstad.

   Det blev full fart framåt för Kevan i hans nya omgivning och med den nystartade firman. Han choppade dessa Mercurys som aldrig förr och några skeppades iväg över atlanten hela vägen till Skandinavien som säkert en del känner till vid det här laget. Han blev något av en frekvent anlitad expert på just dessa karosser. Hans egen Mercury fick således parkeras tills vidare då kundjobben tog upp all tid. 

  Men så, runt 2013 började han återigen engagera sig i ytterligare en förädling av det redan snygga bygget. Målet var nu West Coast Kustoms träff i Santa Maria, maj 2014 där också den förfinade Mercuryn enligt planen presenterades och på en gång vann pris. Nu var det optimal finish rakt igenom som gällde med både lack, krom och inredning samt fingertoppskänsla på samtliga detaljer. Ett redan snyggt bygge fick nu en ännu vackrare kostym och från och med nu handlade det om bal på slottet istället för hångel i busken.

   Nu ska vi stanna upp ett tag här och liksom pusta ut lite för att reda ut varför Kevan egentligen byggde en custom. För precis som han själv säger:

–Det har ju alltid handlat om hot rods ända sedan vi startade Shifters runt 1992. Men nån gång på sent 80-tal fick jag se Stardust Mercuryn som D Agostino byggt och då började jag på allvar få upp intresset även för custombilar. Jag kollade såklart på även Matranga kupan och nu började choppade 40-tals kupor kännas väldigt intressant. 1940 Mercurys tyckte jag var de ballaste att bygga på och 1992 köpte jag faktiskt ett -40 projekt. Jag hade inte tid att bygga en custom då, eftersom jag hade fullt upp med alla hot rods, så Mercuryn sålde jag till klubbpolaren Vic Jimenez som faktiskt har kvar den än idag, berättar han.

   Men drygt 10 år senare köpte han alltså bilen vi ser på bilderna av Rudy Rodriguez och nu fanns det både tid, intresse och kunskap för att kunna bygga bilen till exakt det utförande han ville ha den. Till en början kördes den runt med i originalutförande tills tiden var mogen för att börja bygga om den. Den råa och något brutala stil som han med resten av medlemmarna i Shifters gjort sig kända för polerades nu nämnvärt och han tog steget från att vara en hobbykille till att verkligen bygga om bilar på heltid, faktum att han ibland tituleras som mästaren av Mercury customs. Kevan har nog de senaste åren taksänkt fler 1939-40 Mercurys än de flesta bilbyggare gör under sin livstid. 

   Vad är det som gör att just hans customs nuförtiden diggas så skarpt. Taksänkta Mercurys har som vi redan nämnt alltid figurerat. Om vi kollar på profilen så har Kevans Mercury många likheter med till exempel Matranga kupen, då båda bilarna har avlägsnat b stolpen. Men Kevans Mercury har lite lägre och elakare profil på taket, samt att han arbetat en hel del med området runt bakrutan och c stolparna. Han formade om plåten för att på så sätt få ett lite längre tak och mer flyt i linjerna. Det låter som ett jättelätt ingrepp, men med tanke på att de här karosserna masserats och byggts om i över 60 år och det mesta egentligen redan gjorts är det såklart väldigt svårt att göra några synbara snygga förbättringar. 

   Det var Kevan och klubbkompisen Vic som taksänkte bilen från början, men med tiden insåg de att det var tvunget att göras en del ändringar för att det skulle se riktigt bra ut, som att göra öppningen till framrutan större till exempel. 

   Jag och Kevan hade sedan vi flyttat norr snackat i över ett år om att jag skulle plåta den senaste versionen av hans Mercury, men våra scheman verkade aldrig stämma överens och skämtade lite om att vi kanske skulle boka en plåtning när det regnade för att slutligen kunna få till nått. Dagarna innan jul ringde Kevan upp och föreslog en plåtning redan dagen efter. Det hade utlovats blå himmel och sol förklarade han. Sagt och gjort, vi träffades upp utanför Sonoma dagen efter och det spöregnade. Vad vi skämtat om ett år tidigare blev nu verklighet. I sex graders värme, blåst och regn plåtade jag till slut Kevans snygga bygge igen och nu kändes det som om cirkeln på ett sätt var sluten.  Mercuryn är en fenomenal custom, och vädret spelar mindre roll. Vi ser fram emot flera planerade besök hos Sledge Customs, för bilarna som rullar ut ur hans verkstad är verkligen något utöver det vanliga.

Fakta:

Bil: 1940 Mercury

Ägare och byggare: Kevan Sledge, Martinez, Kalifornien

Byggtid: Sammanlagt 12 år

Kaross: Taksänkt 6 tum fram, 7 tum bak. Framrutan upphöjd 1 5/8”. Rensade dropplister, handtag, emblem och lister. Nosed, decked. Bakskärmarna moldade i karossen, bensinpåfyllning inflyttad till bagageutrymmet.

Däck & fälgar: Lester 6.00-16 ”, på 16x4 ”-40 plåtfälgar

Chassie: 3 ”droppad Magnum axel fram. Ombyggd bakre tvärbalk. Original bromsar runtom

Drivlina: 239 ci, -47 Mercury sidventilsåtta . Sharp toppar, Thickstun insug, Stromberg 97:or, Winfield kamaxel, Fenton headers. Motor byggd av Tom Hutchinson, Whittier, Kalifornien. Original bakaxel och växellåda

Inredning: Chris Johnson - Johnsons Upholstery samt Precision Upholstery

Lack: Organic Green, underarbete och lack utfört av Jason Haskins, Bill och Dave Wolcik, Edwards Collision Studio, Rocklin.

Övrigt:

Främre stötfångare från 1941 Lincoln Zephyr, bakre stötfångare från 1946 Ford med baklysen i stötfångarhornen. Kortade sidolister. Nytillverkade sidorutslister. Fenderskirtsen eftermarknadstillbehör från Ford. Appleton 112 sökarlyktor, National Hollywood Flippers navkapslar. Tillbehörsratt från -50 Mercury, Stewart Warner mätare i en Hildebrand mätartavla. Kromad instrumentbräda.

Tack till: Vic Jimenez, Octavio Chavez, Rob Radcliffe, Mark Idzardi, Anthony Castaneda, Charlie Paszcuzi