1970 Plymouth Cuda

Ärgad krigare

Text & bild: Peter Larsson (2018)

Ordet barnfind har på senare tid ofta blivit synonymt med att en bil eller hoj har lite patina. Något som är helt fel i mitt tycke. Det räcker inte med att man medvetet nöter ner lacken och drar några repor i den för att använda termen. Men det är min personliga åsikt.

    Wikipedia är på inget sätt facit i området, men de skriver såhär: ”Ett barnfind är en klassisk bil, flygplan eller hoj som upptäckts övergivet. Vanligtvis i en lada, skjul, garaget eller utomhus där den förvarats en längre tid. Termen gäller vanligtvis för fordon som är sällsynta och värdefulla, och som följaktligen är av stort intresse för samlare och entusiaster.”

   I och med den analysen kan vi konstatera att bilen i den här artikeln definitivt inte är ett barnfind. Hur gärna vi vill, trots att den gör sken av det.

   Nej, den här -70 Plymouth Cudan har mer eller mindre hållits rullande (om än mycket begränsat) sedan den hade sin storhetstid som elak krigare under 80-talet och ett par år i på 90-talet. Och tittar vi i högen med dokumentation ser vi att senaste besiktningen gjordes så sent som 2017.  

   Men hur kan det blivit såhär, och hur är det möjligt att den lämnats orörd under alla år? 

   Svaren på dessa frågor kan vi tyvärr inte reda ut då nuvarande ägare, John Pettersson från Sorunda ägt bilen i drygt 45 timmar när vi kommer på besök. 

   På midsommardagen får jag ett SMS av John med en bifogad bild på bilen och med texten ”Vänta inte för länge… har redan köpt nya putstrasor”.

   På en suddig bild ser jag en hårt åtgången Cuda, och trots att det dansades runt midsommarstången några timmar tidigare var det bara att släppa allt och greppa kameran och hoppa in i bilen. Nu var det bråttom! Av två anledningar…

   För den första för att jag blev sugen att se bilen i verkligheten, och för den andra för att jag känner John och jag vet att han är sjuk. Han har nämligen ”putssjukan”. Exakt samma åkomma som jag dras med. Ett symtom som visar sig att man måste polera på allt. En sjukdomsbild som kan sluta i katastrof när man precis har köpt en orörd -70 Cuda med fantastisk patina. 

   Väl framme kan vi snabbt konstatera att John hållit sitt ord och klarat abstinensen för vår skull. Han har inte ens gett sig på att börja polera de gamla ärgade magfälgarna, vilket är typiskt för vår diagnos. Nej, framför oss har vi en helt orörd bil med mängder av detaljer som väcker nyfikenhet, och vi kan bara gå runt och njuta med ett leende på läpparna. 

   Tittar vi in i den ger kupén signaler om att det både brukats och rejsats. En mix av spartanskt och mys. Se bara på den gula lurviga pläden på förarstolen, den sportiga B&M shiftern, amerikaflaggan på baksätet och brandsläckaren mellan framstolarna. Dessutom kan vi notera att det sitter en elektrisk värmedyna på förarstolen. 

– Jag fick berättat för mig att Cudan faktiskt brukades som vinterbil under några år. Därav värmesitsen, säger John och skrattar. 

   Att den användes året runt kanske kan vara en av anledningen till den hårt åtgångna karossen. 

   Tar vi bort huvsprintarna och lyfter på plasthuven blottar sig ett luftigt motorrum.

– Det är en vässad 440 magnum. Jag vet inte vad som är gjort med den, men den går riktigt bra. Jag har ju inte ägt bilen så många timmar, men efter det lilla jag kört kan jag konstatera att jag mer än nöjd med resurserna, säger John och ser nöjd ut.

   Vad har då John fått berättat för sig om bilens förflutna?

– Jag köpte den av en kille som heter Håkan ”Hogge” Karlsson och han ska ägt bilen sedan 80-talet. Men redan innan Hogge köpte bilen var den ombyggd till racebil. Då satt det även bur i bilen, men Hogge tyckte att det blev för trångt i kupén, så han tog ur den. Det var även Hogge som målade om bilen i den sportiga färgsättning den har idag. Något han gjorde med överbliven båtfärg och mekanlack. Hogge berättade även för mig att han tävlade med Cudan under Stockholm Open 1989/1990 där han bland annat ska ha piskat någon känd kompressorbil… 

   En spännande historia med många frågetecken som vi gärna skulle vilja veta mer om.

   Framtiden då? Kommer John kunna hålla fingrarna borta från vaxburken?

-Jag ska i alla fall göra en riktig rostskyddsbehandling, och sen ska jag fixa till inredningen. Tidigare idag köpte jag faktiskt en uppsättning klassiska Cragar SS som jag kanske ska sätta på. Jag funderar även på hur det skulle bli om jag bara polerade de blå partierna, eller de röda… Kanske hela bilen… Eller inte, säger John med en osäker blick.

   Då jag vet hur sjukdomsbilden yttrar sig hos oss med ”putssjuka” känns det bra att jag prioriterade bort allt för hårt dansande runt midsommarstången och skyndade mig hit. För när dessa rader skrivs är det med största sannolikhet en annan ytfinish på den ärgade Cudan. Men nu finns den i alla fall dokumenterad för eftervärlden i den här tappningen.