Sundecks torped - Fairline med flås
Christinas Ford Fairline 500 XL är i ett exceptionellt gott skick. Och den som tycker det redan innan hon lyfter på huven lär få en känsla av att klockorna stannar. För den här husvagnsdragaren är inte bara tjusig, den är stark också.
När Christina Sundeck under början av 90-talet pluggade för att bli civilingenjör i mekanik så behövde hon en bil att åka till universitetet med. Eftersom hon kommer från en familj där alla bilar utav värde är amerikanska, så dög det inte med någon trist Toyota eller ännu värre, en pålitlig med urtrist BMW. Nej, nej. En Ford Mustang ville hon ha. Helst en -67a. Men det var bara ett litet problem. En klassisk Mustang kostade skjortan och lite till redan då. Däremot så hittade hon en röd 1967 års Ford Fairlane 500 XL med 289 och endast 10 000 mil på mätaren. I början var det mest en pendlarbil hon letat efter, men framöver skulle den vara ett kul projekt att jobba med tillsammans med pojkvännen och blivande mannen Krister Fogelin.
Just Fairline 500 XL var speciell med sitt hard top-tak, lite lyxigare inredning, separata stolar, växelspak i golvpanelen och i Sverige såldes den i relativt stora volymer.
Eftersom Christinas pappa Agne hade ägt en Galaxie med 427 en gång i tiden så kändes det som hemma när hon satte sig i bilen första gången. Dessutom hade bilen inte förstörts genom att passera genom olika ägares okunnigt klåfingriga händer. Det här var en svensksåld bil som köptes av familjen Strandheim och sedan stannade i familjen ända tills Christina hittade den i en till salu-annons och köpte den.
–När bilen stod utställd på Elmia häromåret så kom förra ägarens son, Lasse Strandheim, fram till mig och berättade att han knappt fått låna bilen när han var ung. Han hade en lång rad anekdoter om bilen, berättar Krister Fogelin.
Tillbaka till 90-talet. Christina började jobba i Motala med att konstruera torpeder till ubåtar. Kanske inte många som vet det, men anledningen till att svenska ubåtar och torpeder anses vara bäst i världen är just för att alla inom industrin kör Ford Fairline.
Nä, vi skojar bara. Men det var faktiskt intresset för amerikanska bilar i väldigt ung ålder som gjorde att hon idag jobbar med att förbättra det svenska ubåtsvapnet, och det är minsann beundransvärt.
Forden var hel, ren och i bra bruksskick. Det innebär att all rost inte syntes utanpå, så efter tre år, när bilpendlandet till skolan var avslutat och Christina började tjäna pengar, så kom tillfälle och möjlighet att renovera bilen från grunden. Dessutom började hon tycka att 289-motorn var rätt så trött. Om man ändå inte har en soffa som framsäte så ska man väl kunna spänna fast bältet och stämpla gaspedalen så att bilen flyger iväg? Åtminstone lite då och då? Det var då pappa Agne nämnde att han kände någon i Motala som kanske hade en Cobra Jet 428-motor från en Shelby GT 500 ”liggandes någonstans”.
Det var Seved Carlsson som hade en Shelby GT500, men fick möjlighet att köpa en (numera mycket ovanlig) SOHC 427. En motor med överliggande kammar, som var så stark att den bannades i Nascar. Inte så att Shelby-motorn var någon snigel, men den hamnade i dragbilen istället.
–Shelby Mustangen finns idag i Norrland. Åt Hudik-hållet, men vi har originalmotorn. Så vi gjorde i ordning den från början och renoverade upp hela motorn. En Cobra Jet 428 är vass, men inte för vass eftersom vi ville kunna dra husvagnen med bilen, säger Christina.
Innan motorn byttes ut så strippades bilen ner till plåten. Tröskellådor och andra typiska ställen byttes ut mot ny, frisk metall, en sadelmakare stoppade om sätena, men originalklädseln kunde faktiskt sitta kvar. Drivlinan byttes till en C6-låda, nyare kardan och 9-tums Ford-bakaxel. Betydligt mer stryktåliga bitar än vad som satt i från början.
–En annan kul grej, säger Krister, var att Christinas pappa hade gjort en väldigt smutt dragkrok till sin Galaxie på 70-talet. Via omvägar hittades den uppe på vinden hos en vän och den passade perfekt, säger Krister.
Numera är bilen inte någon daily driver längre, men det fanns en tid då Christina tog varje BMW i vänsterfilen som en utmaning. Vid ett tillfälle gasade hon så hårt att alla lister runt fönstret flög av och landade på en åker. Det blev till att återvända senare och leta reda på varenda bit. Efter att ha kört bracket med den ljusblå Forden under ett antal år så har den fått ett lite lugnare liv numera. Men någonstans där inne finns ändå suget efter att köra fort. Det är svårt att stoppa en torpedingenjör när hon väl har siktat in sig på målet.
