Publicerad: 2026-11-19
huvudbild blogg second life

Second Life - Årets Rod, branden och återuppståndelsen

Text & bild: Peter Larsson 2010

Plötsligt var det ett millennieskifte och hela världen höll andan. Skulle jorden gå under, eller var det bara datorerna som skulle få nippran? Eller kunde livet trots allt fortsätta som vanligt? Frågorna var många, men det magiska klockslaget för drygt tio år sedan blev inte så dramatiskt som många befarat. I stället kunde återförenade Europe lira låten The Final Countdown inför flera hundratusen åskådare på en pråm vid Riddarholmen, helt utan missöden, och alla drog en lättnadens suck. Åtminstone i huvudstadsområdet.

Förutom Europes återförening var det en hel del stora saker som hände under år 2000. Vladimir Putin tillträdde som Rysslands president, Öresundsbron invigdes och ett Concordeplan kraschade utanför Paris. Men störst av allt var förmodligen arrangemanget Street Rod Nats, som ägde rum på friluftsanläggningen Lida, en bit utanför Stockholm. I alla fall för mig, som var – och fortfarande är – medlem i den klubb som arrangerade träffen.

Efter månader av förberedelser var vi till slut framme vid den aktuella helgen.

I störtregn och nordanvind hälsades alla besökare välkomna, och det var då vi för första gången kom i kontakt med bilen vi nu ska titta närmare på.

60-talsinspiration

I myllret av fordon som trängdes vid entrén stod en bil som snabbt drog blickarna till sig. En gnistrande orange sak som lyste som en ilsken sol, trots de bistra väderförhållandena. Bland alla gula och röda hot rods, byggda på 1980- och 90-talen, kändes det väldigt annorlunda att se en bil lackerad helt i flake. En trend som inte setts på många år och som förde tankarna tillbaka till 60-talet.

Ur bilen vecklade sig en 190 centimeter lång person med ett bekant ansikte: Martin Lundqvist. Då en yngling i 25-årsåldern som redan tidigare varit på hugget med nya trender – hur många kommer inte ihåg hans saffransgula -39 Ford med 17-tumshjul?  

Nu hade han i rekordfart byggt denna -30 A-Ford coupé, som skulle visa sig bli en riktig pokalsamlare. På endast nio månader!

Efter några dygns ”tokmeckande” var det här premiärturen. En händelserik resa på cirka 35 kilometer. Men väl framme vid Lida gav besöket utdelning: SSRA:s utmärkelse Årets Rod!

Under resten av året fortsatte utmärkelserna att hagla var än bilen visades, men tyvärr blev det inte mycket åkande med bilen, utan mest putsande.

bild 1 blogg second life

 

bild 2 blogg second life

 

bild 3 blogg second life

 

bild 4 blogg second life

 

bild 5 blogg second life

Garagebrand

En lördag i slutet av säsongen skulle bilen ställas ut i ett köpcentrum norr om Stockholm. Martin höll på att lasta den på trailern när han av en slump böjde sig ner för att plocka upp en sak från en låg hylla. Då inträffade en våldsam explosion några garageplatser bort. I samband med smällen utbröt även en våldsam brand, och Martin fick lämna allt för att rädda sitt liv. Utan att veta vad som fanns kvar i garaget kunde han bara se på när brandmännen försökte ta kontroll över situationen. Först efter en vecka, när det som återstod av garaget hade säkrats, fick Martin besöka ruinerna. Det fanns risk att flera våningar skulle rasa, och självklart hade Martin sina grejer längst ner.

På väg ner i garaget förstod Martin ganska snart att det inte skulle vara mycket kvar av bilen. Väggar och tak låg utspridda över sotiga och buckliga bilar. Allt var raserat, men det enda som i princip var helt oskadat var Martins kupa! Mot alla odds hade bilen klarat sig, men den var täckt av sot och inredningen var rejält rökskadad. Efter några veckors sanering hade bilen återfått sin forna glans. Dock utan inredning.

Efter en tid blev suget efter nya projekt stort, och Martin valde att annonsera ut sin bil till förmån för nästa äventyr: en Top Methanol Funny Car.

bild 10 blogg second life

 

bild 11 blogg second life

Second life

Bröderna Lennart och Gunnar Länke från Stockholm hade fastnat för bilen redan när de såg den första gången sommaren 2000. När den nu dök upp till salu fanns det inget som kunde stoppa dem. Och är man dessutom två om ett köp blir det ju bara halva priset, eller? Sedan tidigare fanns ett T-23-bygge på meritlistan, men nu var det läge för en bil med dörrar, och affären gick snabbt i lås.

Att köpa ett hemmabygge är alltid förenat med en viss spänning. I det här fallet handlade det dessutom om en bil som knappt var inkörd, trots att Martin turnerat flitigt med den. Uppskattningsvis hade bilen bara gått 20 mil för egen maskin, så det var bäddat för att ett antal barnsjukdomar skulle ingå i köpet.

Tillsammans med köpehandlingarna bifogade Martin även en handskriven checklista som fortfarande finns kvar. Bland annat går det att läsa:

”Bak på kompressorn sitter reduceringsventilen där du kan ändra bränsletrycket. Tryckmätaren kan du även använda som koll ifall du undrar om det har blivit soppatorsk.”

Med detta instruktionshäfte i bakhuvudet var det bara för de nya ägarna att vrida på startnyckeln och njuta av premiärturen. Ganska snart stod det klart att något måste göras åt avgassystemet. Fyra (!) megafoner utan insatser är ingen höjdare för längre turer. Ju längre turerna blev, desto längre blev önskelistan över åtgärder. Men det som avgjorde saken och fick bröderna att ta steget fullt ut var att bakaxeln lossnade och slog sönder tanken. Bilen bärgades till Bålsta, där Karl-Erik Ljung fick uppdraget att modifiera chassit.

Det ursprungliga chassit som Martin byggde är i dag ändrat på en del punkter, men kvar är den boxade originalramen med en fyra tum droppad TCI-axel och -39 Ford-spindlar.

Tittar vi på bakvagnen har bland annat Mustangaxeln kortats och skivbromsarna ersatts av trummor. Motorn är den ursprungliga Chevrolet-smallblocken, som borrats 0,030 tum till 406 ci. Ovanpå sitter ett par GM #292-”turbotoppar”, en 6-71 GMC-kompressor modifierad av Hampton och ett par Edelbrock 600-förgasare. Under åren har bilen även fått ny tank, inredning, växellåda, växelspak och nytt avgassystem.

– Trots att bilen blev betydligt mer användbar är det inget man trycker in familjen i och åker på bilsemester med, säger Lennart.

– Och skulle man göra det så får man välja en rutt där bensinmackarna ligger tätt. På 50 liter kommer man 15 mil om man är försiktig …

Klassisk stil

Lagom till bilens tioårsjubileum kände bröderna att det var dags att förändra bilens yttre och sätta en lite mer personlig prägel på bygget. Tomas ”Totte” Landberg, som tio år tidigare hade lackerat bilen i flake, blev åter involverad som bollplank. Efter lite diskussioner kördes bilen till hans verkstad utanför Örebro, där modifieringarna skulle utföras. Proportionerna skulle bevaras, men en del detaljer skulle göras om för att få ett mer klassiskt stuk. Det första Totte gjorde var att hyvla bort flakelacken. Därefter gjordes pressveck på taket, där en tygklädd plåt senare monterades. De ursprungliga Cadillac-framlamporna ersattes av ett par lampor av okänt ursprung.

När det var dags för lackering blandade Totte ihop en nyans som skulle se gammal ut.

Innan den matta blå färgen applicerades målades bilen beige. Anledningen var att den beige färgen skulle titta fram när den matta blå färgen polerades och på så sätt ge ett intryck av trovärdigt slitage. Chassit, torpeden och motorn lackerades svarta. Utöver det fick bilen en ny uppsättning däck och fälgar som smälter in fint i den ”nya” klassiska stilen.

När vi träffade bröderna Länke i höstas hade de inte hunnit köra så mycket med sin ”nya” bil. Men under årets säsong ska det bli kul att se reaktionerna. Om tio år kanske det är dags för en förvandling igen. Vem vet, det kanske blir flake återigen?

bild 6 blogg second life

 

bild 7 blogg second life

 

bild 9 blogg second life