Amerikas första muskelbil 

… rattad av eleganten från vidderna

Det hela var var en minst sagt overklig känsla. När jag kommer upp till gården där ute på landet ser jag först en -39 Pontiac i form av en mexikansk polisbil stå parkerad lite spontant på grusplanen. Lite slarvigt bakom den står Plymouthen jag ska plåta. 

Man har respekt för en bil av den här kalibern och jag vill inte föreslå att vi ska plåta den i någon miljö där ägaren inte känner sig trygg eller är nervös för att bilen ska kunna komma till skada. Men efter att vi skakat hand sade ägaren Thomas snabbt att han kände till en bra grusväg… 

Grusväg, tänkte jag för mig själv och förstod inte riktigt vad han menade. 

Strax därpå vrålar han besinningslöst iväg med den Hemiförsedda, fina och eftertraktade bilen nerför just nämnda grusväg. Situationen är i det närmaste absurd. Thomas rattar vant och skickligt Plyman som en alla tiders rallybil med vilda uppställ. Det dammar, ryker och sprutar grus. Kor och hundar susar förbi i ögonvrån längs vägkanten ute i det idylliska sommarsverige.  Jag försöker desperat hänga med på den lilla vägen i min moderna bil, men snart nog är Thomas långt framför mig och jag kan enbart följa dammolnen han river upp... 

Orden kommer från chefredaktör Larsson som hade nöjet att plåta denna udda bilupplevelse en solig dag i Värmland och minns den dagen med glädje.

Ja, det är ju skoj det här med bilar, och för många är muskelbilar det man brinner för. Eller bränner däck med. 

Jag vill inte som i så många andra artiklar man läser dra ut på hela poängen och presentera det riktigt roliga i slutet. Nej, för att ingen ska tvivla på bilens äkthet så bekräftar vi redan här att detta faktiskt handlar om en av väldigt få överlevande, och endast 101 fabriksbyggda äkta lightweight, 1965 Plymouth Belvedere. Model A990, en Super Stock bil.  En av enbart 87 med automatisk transmission.  Av många experter ansedd att vara bland de första amerikanska muskelbilarna faktiskt.  En bil byggd för att åka fort rakt fram med, och driven av en imponerande kraftfull, snygg och tillika legendarisk gjutjärnsklump. Ja, en fånigt snygg och brutal 426 cui Hemi. 

Bilen är underbart nog inte ett museiföremål, trots det mycket fina skicket, utan används fantastiskt oömt och brutalt av nuvarande ägaren, Thomas ”Totto” Nilsson från Sunne.

Han trampar fullt så fort han sätter sig i den klassiska Moparbilen och förklarar sitt agerande med den lugna kommentaren, att om något går sönder får ja väl laga det. Han hetsar heller inte upp sig över det faktum att bilen i många kretsar är att anse som en helig graal, något man bara drömmer om men oftast aldrig ens kommer att få se i verkligheten. Något man kanske bör ha parkerat i ett garage och försäkrat för ett par miljoner hos Lloyds. Men, nej... den här byggdes ju för att köras med och då lär man väl göra det.

Man kan sitta och rabla koder i all evighet och nörda in sig på att den här bilen minsann var det hetaste på marknaden när den kom ut, och hur GTO och annat blygsamt just inte hade mycket att komma med i jämförelse med den feta 426 cui Hemimotorn med dubbla fyrportare som just Plyman alltså stoltserade med. Men, vi ska som sagt inte fördjupa oss i det. Det är mycket roligare att kolla när Totto lattjar runt med Plyman som om den vore en rallybil i skogen. 

Det där med överdriven respekt för klenoder har han inte mycket till övers för. Han är i grund och botten en redig raggarpöjk från vischan som alltid mekat med det mesta och är uppvuxen i och runt bilar. 

Han är nämligen son till Torbjörn som äger firman Suncar där man pysslar med import av bilar från bland annat USA och gjort i många år. Totto själv är dock mer intresserad av att meka med bilarna än att sälja dem.  Men som han säger, med möjligheterna kommer bilarna. Han har oftast köpt det han själv gillat och inte lyssnat så mycket på vad andra har att säga. Han förälskar sig mer i bilens själ än märket på bilen. Just tack vare detta har garaget alltid haft en brokig samling fordon, med allt från amerikanska fullsizepråmar, till rallycrossbilar och Italienska sportbilar. 

Han bygger även högpresterande rally och rallycrossmotorer hos firman Motordesign i Fjärås när det hinns med. Det blir en hel del testande i bromsbänk och även service och motormonteringar under säsongens tävlingar, och det är ju roligt, tycker den mångkunniga värmlänningen på sitt avslappnat lugna och mycket behagliga vis. Kontraster förhöjer livslusten menar han på och vi kan inte annat än hålla med i hans synsätt, då han ju faktiskt ena dagen kanske brakar nerför gatan eller grusvägen med sin A990, för att dagen efter åka på snabba vilda bredställ i sin 355 Ferrari som han kallar för humörhöjare. 

På helgerna är det heller inte otänkbart att se honom sitta i baksätet på någon av hans fullsizeskutor och njuta i takt med allsång av Eddie Meduza. Ni hajar kanske konceptet. 

Totto diggar bilar, men är absolut ingen snobb som bara pysslar med ett märke från ett specifikt land. Livet är kort och det gäller att göra det mesta av varje dag, säger han lite poetiskt på bred värmländska, och allt i den meningen känns då så självklart att allt annat borde vara förbjudet.

Det är nog en hel del av oss som känner till historien om dessa legendariska bilar. Om hur både karossdelar och rutor var syradoppade för att spara vikt bland annat. Så, den infon skippar vi här. Det inte många vet är dock härkomsten och ursprunget av denna bil. Var kom den ifrån och när landade den i Sverige?

Det var en bilsamlare av rang i USA, Jamie Musselman som under 90-talet letade rätt på bilen i Pennsylvania, och sedemera lät Bob Bauder helrenovera bilen. 

Jamie hade redan fått hot rods byggda av Boyd Coddington, men som en prestigefylld bilentusiast med fett bankkonto är garaget ju alltid öppet för det mesta som sticker ut lite extra. Tanken fanns dock hela tiden att bilen skulle användas, så några mindre uppdateringar utfördes av den anledningen. 

Efter att välrenommerade Bob var klar med den ypperliga renoveringen parkerades bilen i Musselmans samling där den trots allt blev ståendes i över 20 år ända tills Jamie Musselman faktiskt gick ur tiden. Bob, som alltså renoverat bilen fick nu i uppdrag att väcka den till liv igen, för att finna en ny ägare till den hett eftertraktade bilen. Bob, som renoverat, byggt samt jobbat på åtskilliga legendariska bilar åt höjdare som till exempel Bruce Meyers, Pete Chapouris, Steve Coonan och även jobbat åt Boyd Coddington gick vant igenom förgasarna på Hemin, kollade tändning, justerade ventilfjädrarna med mera innan Plyman kunde vråla igång efter alla år i dvala. 

Slutligen kunde Bob, när bilen var klar för drabbning igen, via en gemensam bekant förmedla köpet till just Thomas i Sunne. Bob gav även en del körinstruktioner inför första testet som var i augusti 2017. Tyvärr gick legenden Bob Bauder ur tiden bara en månad efter detta, men han lämnar efter sig mängder av byggen, berättelser och skrönor man kommer få höra i åratal. Han var en riktig legend, precis som den här bilen han under så många år var inblandad i. 

För att sätta saker och ting i perspektiv på ett haktappande vis levererar vi här en ännu en rätt imponerande uppgift. Bob byggde alltså inte bara hot rods, och detta var inte den enda Mopar Hemi han renoverade. 

Nej, från sitt hem och verkstad i bergen utanför San Bernardino i södra Kalifornien renoverade han sammanlagt dryga 40 stycken cross-ram, lightweight och Hemi Dodgar! Ja, och även tre stycken Thunderbolt Fordar för att bara nämna några av hans meriter. 

Så, att den här Plyman är renoverad och ihopsatt rätt råder inget tvivel om. Totto kan garanterat fortsätta dundra på med sin vilda stil, då Bob själv gjorde likadant med det mesta han byggde och brukade. Som sagt, om det går sönder går det även att laga! Bilen är byggd för karlar med hår på bröstet och rediga nävar.

Totto har alltså kört med Plyman en del under sommaren, och tycker den går riktigt rakt och fint, men menar på att man får smyga på lite i början och vänta tills man är en bit in på tvåans växel innan man stämplar på, annars spinner det bara... 

Hemin har tändsystem från MSD som ett avsteg från original, (minns att detta inte är något museiföremål) och bakhjulen ska vara av dimensionen 29.5x11.5 tum. Men, de liksom exploderade rakt av vid första lekstunden med bilen och Totto monterade istället 26x10.5 tums däck som en tillfällig nödlösning för att kunna köra. 

På ej preppad asfalt fick han till en 7.20 sek tid på 1/8 bana och tror han kan kapa en halv sekund med rätt däck till nästa säsong.

Det blev dock inte så mycket åka av som han ville under 2017, då arvtagerskan Svea, i nära samarbete med flickvännen Linda kom till jorden i början av året, och han samtidigt byggde sig  en ny verkstad. Men han avslutar med att på sitt smittosamma sätt flina brett och nöjt säga att, nästa sommar ska jag gasa hela sommaren, så vi får väl se vad dagisfröknarna tycker om Belvederen. 

Jodå, den här Plyman kommer användas som det var tänkt, och om ni har tur kan ni få se och höra Totte krama ur varenda av de 635 hästkrafterna vid 7400 varv.

Livet blir inte roligare än så!